Strax efter att vi publicerat inlägget igår kom styret med ett tilläggsyrkande till ärendet om lekplatserna vilket Atilla valde att ställa sig bakom då det rörde sig om att behålla Bombens lekplats och att nämnden ska få en plan för den fortsatta upprustningen av stadens ännu inte åtgärdade lekplatser. Istället för att ändra i inlägget från igår så väljer jag att ytterligare förtydliga vår ställning i frågan och komma med uppdaterad information utifrån beslutet som slutligen fattades på tekniska nämnden den 10 juni.

Ärendet var en återrapportering av ett uppdrag som tekniska nämnden fått i verksamhetsplan och budget för 2020, och gällde en översyn av stadens lekplatser i syfte att säkerställa tillgänglighet, funktion och kvalitet. Ett uppdrag som även Vänsterpartiet har med i vår skuggbudget för 2020, så när nu ärendet kom upp i nämnden så välkomnade vi resultatet.

• Tillgången till lekplatser i staden är överlag god. I dagens läge finns det 46 allmänna lekplatser. Därutöver har staden 5 vilande lekplatser som fasats ut i takt med att nyttjandeunderlaget minskat.
• Utöver stadens lekplatser finns det ett antal lekplatser som sköts och ägs av hyresvärdar, bostadsrättsföreningar, föreningar eller företag som stadens barn också har tillgång till. Den mest kända är Mulle Meck, som drar besökare från hela landet!
• Stadens ambition är att barn som bor i Solna ska ha en lekplats inom 300 meter från sitt hem. GIS-analyser med demografisk data visar att det uppfylls i princip hela Solna.
• I vissa stadsdelar förekommer det till och med överetablering av lekplatser.
• Att minska ned på antalet lekplatser, utan att göra avkall på 300-metersregeln, frigör resurser som kan användas till att skapa större lekvärde på kvarvarande lekplatser och hålla dem i bättre skick.
• De lekplatser som ska fasas ut är mindre, har lägre kvalitet och ligger tillräckligt nära en lekplats med högre kvalitet och fler lekredskap.
• Utfasningen kommer att ske under en längre period vartefter lekutrustningen blivit uttjänt, en fråga vi kollat och dubbelkollat.

Mot bakgrund av detta så valde Atilla, med stöd av mig, att ställa sig bakom beslutet i tekniska nämnden. Trots att det fanns delar i ärendet som vi såg som problematiska och som till viss del tas upp i vårt yttrande.

• Bombens lekplats i Råstahem bollade vi lite extra då vi såg att det fanns gränsfall till att uppnå 300-metersregeln. Så när tilläggsyrkandet kom så kändes det väldigt naturligt att vara med på det. Att vi i första läget ändå valde att släppa igenom detta var att Råstahem består av småhus med egna tomter så behovet av lekmöjligheter utomhus, nära hemmet är något mindre än i områden med flerbostadshus.
• Vi var även oroliga för vad som händer med ytorna där lekplatserna försvinner. Men i uttalanden till media och i tilläggsyttrandet finns det saker som tyder på att styret i vissa delar vill ungefär samma sak som vi. Att Atilla då valt att vara med på beslutet ser vi som en ökad möjlighet att få vara involverad lite mer i arbetet framåt.
• Att Klockarens lekplats i Solna kyrkby fasas ut innebär att, visserligen ett fåtal, barn i området får betydligt längre än 300 meter till närmaste allmänna lekplats. Men å andra sidan är det en liten lekplats som, vad jag har kunnat se som passerar förbi platsen flera gånger i månaden, inte är särskilt välbesökt. Dessutom har de flesta husen i Solna kyrkby egna tomter så behovet kan ses som mindre.

Beslutet innebär alltså att 7 av stadens nuvarande 46 lekplatser fasas ut varefter lekutrustningen blir uttjänt. Ingen utrustning kommer att i förtid flyttas eller tas bort. De avvecklade platserna kommer att fortsatt gestaltas som inbjudande delar i stadens parkmiljöer.

Till sist, en plats för lek måste inte alltid innehålla lekutrustning tycker jag. Samtidigt så förstår jag oron som nu uppstått hos föräldrar som fått dem att starta namninsamling för att rädda deras närliggande Stenhuggarens lekplats.

/Linda Cigéhn, vice gruppledare och ledamot i Skolnämnden

Uppdaterades: 11 jun 2020