I helgen gick Vänsterpartiets kongress av stapeln. Daniel Pérez Wenger var ett av Solnas ombud, och vill tacka de som deltog och stöttade på olika sätt under kongressen.

Vänsterpartiets 43:e kongress. Jag vill tacka de som var där med mig och de som följde livesändningen. Och de som på annat sätt stöttade. Tillsammans på kongressen så längtade vi. Längtade efter internationell solidaritet. Efter trygga anställningar och värdiga pensioner. Efter en levande landsbygd och en blomstrande förort. Och vi försökte utforma en politisk praktik av den längtan.

Tack också för skratten under helgen. De behövs för att orka kämpa. Och tack för de där talen som nästan rörde till tårar – för vi vet ju vad som står på spel.

Tack för drömmarna som fanns där mitt bland den bistra mötesformalian: kontrapropositionsvoteringarna, acklamationerna, pläderingarna. Det är fint att drömma.

Tack för att vi återigen bevisade: det liv vi lever kan också vara ett liv bortom det där vi skolas till att göra – att bara sköta sig själv. Ett liv där man istället är olydig och står upp tillsammans för anständigheten. Återupprättandet av vad det är att vara människa.

Tack kamrater, till alla oss som ingår i den globala kör som kräver frihet, rättvisa och jämlikhet. Kören som aldrig kommer tystna förrän den har historien i sin hand.

Tack för denna kongress – och vi ses ju framöver! På medlemsmöten, affischeringar och flygbladsutdelningar. Där i skarven mellan kampen och livet.

Uppdaterades: 04 nov 2020