Författare: sandra

Klimatpolitiska mål kan ofta upplevas som vaga eller alldeles för omfattande. Klimathotet är trots allt ett globalt problem, så hur kan egentligen en liten kranskommun som Solna på något sätt förändra något vad det gäller klimatet? Kort sagt: spelar det egentligen någon roll om en kommun som Solna bedriver en offensiv klimatpolitik?

Förutom att föregå som ett gott exempel i hopp om att inspirera andra kommuner i länet och landet, kan Solna rent konkret bedriva en politik som kan påverka förutsättningarna för hela länet. Faktum är att Solna är en kommun där många människor bor, arbetar och besöker dagligen. En levande kommun innebär också tyvärr att det finns mycket som kan göras för att minska på utsläppen. En röd kommunpolitik med det gröna i åtanke kan ha positiv inverkan för hela Stockholmsregionen. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att stänga kolkraftverket Värtaverket, som står för omkring en tredjedel av Stockholms totalt koldioxidutsläpp. Nu kommer kolkraftverket avvecklas fram till år 2022. Detta är ett tydligt exempel på när lokal klimatpolitik bedrivs och dess konsekvenser innebär positiva effekter för hela Stockholms län.

Det samma gäller trafiken i Solna. Kollektivtrafiken påverkar hela länet men om Vänsterpartiet genomför sina mål med utbyggd kollektivtrafik, nolltaxa i kollektivtrafiken och ökad satsning på bättre möjligheter på att färdas med cykel, både när det gäller upprustning av cykelvägar och fler och större cykelparkeringar, så kan bilismen och dess utsläpp minskar rejält i hela länet.

Det ovanstående har på olika sätt diskuterats under höstens studiecirkel om klimatet som Vänsterpartiet Solna anordnat. Under träffarna har globala klimatfrågor diskuterats tillsammans med vad som kan göras här på hemmaplan. Den röda tråden har varit att även om klimatet är ett globalt problem finns det mycket som kan förbättras lokalt samtidigt som det kan få globala effekter. Det är därför viktigt att en kommun som Solna bedriver en röd agenda där klimatet och miljön samt en rättvis fördelning av världen resurser står i centrum.

Sofia Esfandi

”Makten kan inte vara ett självändamål. Makten är till för att förändra. Innan var det något fint att stå upp för sin politik. Nu är det ”fint” att gå med på vad som helst och detta kallas för att ”ta ansvar”- Hanna Thomé, oppositionskommunalråd i Malmö rev ned applåder i Stora Salen i Stadionmässan i helgen. Hon förklarade varför Vänsterpartiet inte kan gå med på vad som helst och istället stå upp för sin politik. Det var samlingen i stora salen som satte tonen för Vänsterdagarna: två dagar fulla av seminarier, nätverksträffar, samtal, spontana möten med hembakt fikabröd (det godaste många smakat i hela sitt liv), fest, poesi och musik.

”Man kan lita på Vänsterpartiet” sade Jonas Sjöstedt efter Hannas tal och gick vidare med att berätta vilka reformer man har lyckats förhandla i budgeten. Idén om ett mer jämlikt samhälle är ledstjärnan i partiets arbete och därför arbetar man med konkreta förslag i alla rum man har tillgång till. ”Politiken kan omfördela, banker och storföretag får följa den lagstiftning som finns” sade han.

Många kom till Malmö redan på fredagen och träffades i nätverksträffar. På lördagen var det dags för de första seminarierna och samlingen i stora salen. Seminarierna behandlade allt, från internationell solidaritet till feministisk stadsplanering, jakten på den försvunna skatten, ett rasistiskt klimat, Vänstern, Kapitalet och Klimatet osv. Ett mycket välbesökt seminarium var Jämlikhetsanden, där professorerna Kate Picket och Richard Wilkinsson talade om just jämlikhet med stöd i statistik. I USA t ex, har man en enorm ojämlikhet men amerikanerna uppfattar sitt land som lite mer jämlikt än vad det i själva verket är. Samtidigt vill de ha mer jämlikhet. Men inte bara amerikaner vill ha mer jämlikhet. Olika studier visar att människor i olika länder önskar ha ett mer jämlikt samhälle än det de lever i. Hörsammas denna önskan? Picket och Wilkinsson visade att det istället har blivit tvärtom i Väst, att man har gått åt fel håll till mer ojämlika samhällen. I en av sina grafer visar de ojämlikhetskurvan för olika länder i Europa och USA, alla var som mest jämlika på 70-talet. Sedan 80-talet har ojämlikheten vuxit markant och kurvan går rakt uppåt. Även i Sverige. ”Detta är politiskt, det är resultatet av politiska beslut” sade Wilkinsson. Det är denna trend som måste brytas för ojämlika samhällen är sämre samhällen, ofria samhällen. Picket var också mån om att påpeka att alla argument som debattörer använder för att försvara ojämlikheten (som att det skulle ge incentiv för folk att jobba, var bra för ambitionen och kreativiteten osv) har egentligen inget som helst stöd i statistiken. Ojämlika samhällen skapar inte incentiv, utan hinder för människans självförverkligande.

Med det budskapet har vänsterpartister åkt hem till sina orter med nya tag, inspiration och nya argument för att fortsätta stå upp för sin politik. ”Vi ska bygga en rörelse. Vi ska lära oss av Bernie Sanders, av Podemos, av Labor” sade Jonas i stora salen. Helgen var som en vitaminshot för vänsterpartister i hela landet. Även för de 8 som åkte från Solna. Nu går man in i hösten med förnyade krafter.