Skip to main content

I Vänsterpartiets Solna finns utrymme för lek

Då ärendet gällande lekplatser till kvällens tekniska nämnd har väckt starka reaktioner känner vi att det är på plats med ett förtydligande av vår, och Vänsterpartiet Solnas, hållning i frågan. Vi förstår den oro som uppstått, men ser också att mycket av oron har sin del i missuppfattning av ärendet. Det rör sig om en gradvis utfasning av lekutrustning i åtta av stadens 46 lekplatser och ingen rivning av någon lekplats kommer att ske inom en snar framtid. Vi har säkerställt detta med både förvaltning och ordförande för tekniska nämnden.

I den bästa världar skulle vi inte ens behöva befinna oss här, men nu är ju så inte fallet och då gäller det att se till hur läget nu är. Politik är inte alltid bara visioner utan behöver ibland vara väldigt pragmatisk. Solna har en god tillgång till lekplatser, både allmänna och lekplatser som sköts av till exempel hyresvärdar och företag. Även efter att dessa åtta lekplatser försvunnit så kommer så gott som alla Solnas barn ha en lekplats inom 300 meter från sitt hem.

Tyvärr så är de många av stadens lekplatser sorgligt eftersatta vilket är en del av skälen till att vi befinner oss där vi är nu. Att då, som förslaget lyder, fokusera på något färre lekplatser för att skapa ett större lekvärde och hålla dem i bättre skick är en hållning som vi delar. Samtidigt känner vi en oro för vad som kommer att hända med platserna där lekutrustningen försvinner. Atilla lyfter oron i yttrandet till kvällens tekniska nämnd, och vi hoppas att vi kommer att få vara med och påverka där vi kan.

För även om nu själva lekparken med dess lekutrustning kommer att försvinna när den blivit uttjänt och ej ersättas med ny, så är ju platsen kvar och här har vi många olika idéer om vad som kan ersätta en lekplats. Det kan bli en park för rekreation och stadsodling, en kuperad yta som utmanar den växande kroppen hos barn eller en bollplan. För ytor för lek behövs verkligen i Solna, men att den måste innehålla lekutrustning ser vi inte som avgörande i det här läget.

I Vänsterpartiets Solna hade vi gjort en annan prioritering och lyssnat mer på stadens invånare och behov men i dagsläget måste vi förhålla oss till de blågrönas budget. Hade vår investeringsbudget fått gälla hade det funnits 5 miljoner avsatta till utemiljö och lekplatser vilket är 2 miljoner mer än styret har lagt på den posten. Vi vill se ett annat läge efter nästa val så att Vänsterpartiets satsningar blir verklighet.

Signalisten bidrar till Solnas gentrifiering

Den 2 mars anordnade Hyresgästföreningen ett välbesökt möte i Skytteholmsskolan om Signalistens hyreshöjningar.
Signalisten planerar stambyten och renovering av el, vatten, avlopp och ventilation i 1700 av sina 3900 bostäder. Det är en nödvändig åtgärd som inte höjer standarden på lägenheterna. Men Signalisten väljer att göra totalrenoveringar jämförbara med nyproduktion för att höja bruksvärdet.
Det är nämligen inte renoveringskostnaderna som styr vad den blivande hyresnivån blir, utan bruksvärdet. Om lägenheterna renoveras med helkaklade badrum och parkett är det hyrorna i nyproduktion som blir relevanta att jämföra med. Eftersom hyrorna i nyproduktion är höga kan man alltså höja hyrorna kraftigt genom att genomföra standardhöjningar vid renovering. När Signalistens hyresgäster efter ett års evakuering får flytta tillbaka till sina bostäder får de därför hyran höjd med 60 %.
Signalisten har dessutom aviserat att de vill höja hyrorna med uppåt 30 % i sina övriga lägenheter då de anser att hyrorna ligger lägre än bruksvärdet. Visserligen är bruksvärdeshyra är ett lagstadgat hyressättningssystem, men det finns ingen anledning för Signalisten att ta initiativ till bruksvärdesanpassning. De hänvisar till Allbolagen från 2011 som säger att privata och offentliga bostadsbolag skall drivas enligt affärsmässiga principer och ha likvärdig hyra. Men lagen gäller inte stiftelser. Stiftelsen Signalisten kan alltså följa §10 i sina stadgar om att ”sträva efter att tillhandahålla sina bostadshyreslägenheter till lägsta möjliga pris.”
Många pensionärer och låginkomsttagare har inte råd med så kraftiga hyreshöjningar utan kommer tvingas lämna sin lägenhet och staden. När till och med det allmännyttiga bostadsbolaget verkar vilja maximera hyreshöjningar kan man inte låta bli att undra var alla människor med låga inkomster ska bo.
Solna genomgår en gentrifiering där höginkomsttagare flyttar in medan sämre bemedlade tvingas ut. Det är en utveckling som Vänsterpartiet vill stoppa. Bostad är en mänsklig rättighet och möjligheten att vara Solnabo ska inte vara reserverad för människor med höga inkomster.
Björn Bränngård, ledamot i Byggnadsnämnden (V)
Texten publicerades i Facebookgruppen SolnaPolitik 6 april 2020

Årsmöte 7 mars 2020

Lördagen 7 mars 2020 höll Vänsterpartiet Solna årsmöte. 21 medlemmar närvarade och beslutade bland annat om föreningens verksamhetsplan för 2020. Nya val till styrelsen och ledamot i Signalistens styrelse gjordes också. 

Zofia Laine (Vänsterpartiet Vita Bergen) var mötesordförande och Julia Sundqvist, vår politiska sekreterare, var mötessekreterare. 

Mötet inleddes med separatistiska träffar, som ett led i partiets internfeministiska arbete.

Sandra Lindström och Malin Claesson höll i en av träffarna.

Avgående ordförande Daniel Pérez Wenger öppnade mötet.

Malin Claesson valdes till ny ordförande. Leif Åsbrink valdes om till kassör. Cajsa Örevall, Paul Gajzler, Ewy Olausson och Emil Flisbäck valdes till ledamöter i styrelsen. Mötet valde om förra årets valberedning, bestående av Gustav Olofsson, Sandra Lindström, Inger Grape-Olausson och Maria Thiessen. Gustav Olofsson och Anette Grape valdes till revisorer. Björn Bränngård är ny ledamot i Signalistens styrelse.

Nya styrelsen tackar alla avgående förtroendevalda och välkomnar de nya in i arbetet! Tack också till alla medlemmar som närvarade på årsmötet. Vi ser fram emot ett nytt verksamhetsår, det är dags för vänstern att mobilisera och fortsätta arbetet för en mer jämlik och hållbar värld! 

Foto: Maria Thiessen

Handlingar (i PDF-format, öppnas i nytt fönster):

Världskänd poet – nu vänsterpartist i Solna

Det har hunnit bli mörkt i Solna när jag träffar Özkan Mert en eftermiddag i december. Några dagar tidigare har han skickat en av sina dikter, ”ingen återvänder oskadd från kriget” till Vänsterpartiet Solnas mejl. Jag blir nyfiken på vår nya medlem och bjuder in honom till mitt arbetsrum på stadshuset. Jag vill veta mer om varför han valt att gå med i partiet och göra något kort inlägg till sociala medier, men förstår snabbt att hans liv innehåller stoff nog till en längre intervju.

Özkan kom till Sverige 1973 som politisk flykting, efter militärkuppen i Turkiet 1971. ”Jag är vänsterman från födseln” säger Özkan, och berättar om den grupp med politiskt engagerade poeter som han umgicks med då. Litteratur och poesi skulle förbättra livet för människor och mobilisera dem, den skulle våga vara kritisk. Den intellektuella scenen var livlig och full av personer med starkt driv, men efter militärkuppen blev det omöjligt för dem att verka. Özkan skulle ställas inför rätta och dömas till åtta års fängelse. ”Du bestämmer själv”, sa hans advokat, ”men om du följer med till domstolen kommer de att fängsla dig”. Det fanns bara en sak att göra – ge sig av utomlands.

”Det var inte som nu,” förklarar Özkan, ”inte så många gränskontroller och så”. Från Istanbul tog han sig med tåg till Tyskland och en liten universitetsstad söderut. I tio månader arbetade han på en kartongfabrik, men när han började engagera sig för arbetarnas rättigheter blev han av med jobbet. Özkan berättar om sitt liv med ett målande språk, precis som man kan förvänta sig av en poet. Han menar att det inte får bli någon torr realism, språket måste vara rikt och färgglatt. Jag oroar mig för en sekund om jag kommer kunna återge hans berättelse på ett sätt som är gott nog, men blir snabbt indragen i det livliga berättandet igen.

”Det här låter som en saga, men det är helt sant!” inleder han med ett brett leende, när han ska berätta hur han fick idén om Sverige. ”Jag och en vän satt på en pub och hittade en broschyr om Sverige under bordet. Vi lärde oss att det fanns 100 000 sjöar, 100 000 öar och vacker skog. Lite bättre politik, och blondiner förstås. Om det fanns en sjö till var åttionde svensk, då kanske det fanns en till mig också, tänkte jag”. Özkan skrattar till. Det blev aldrig någon egen sjö, men däremot en lång karriär i språkets och berättandets tjänst. ”Man blir inte revolutionär av att läsa mina dikter, men om man läser tillräckligt många kanske man börjar tänka”, förklarar han.

Özkan slog sig återigen ner i en liten studenstad söderut – Lund. Flera av hans dikter handlar om livet i den skånska staden, där han fann sig väl tillrätta. Han lärde sig svenska, studerade drama, teater och film och jobbade på sjukhus ett tag. Efter fem år begav han sig till Stockholm för att arbeta som hemspråkslärare. Han fick anställning på Sveriges Radios Stockholmsredaktion, som på den tiden hade lokala sändningar på olika språk. Özkan jobbade med det turkiska programmet Merhaba. ”Alla turkar i Sverige kände till programmet!”. Han skiner upp och berättar med stolthet i rösten. ”På den tiden fanns inte Internet och TV var inte lika utbrett, alla var beroende av oss och våra 15-minuters sändningar”. Det populära programmet sändes i tio år. Under tiden fortsätter han att skriva dikter och ge ut böcker i Turkiet och resten av världen.

Just kopplingen till Turkiet löper som en röd tråd i Özkans långa arbetsliv i Sverige. Två år innan pensionen börjar han arbeta på Riksteatern. Hans uppdrag? Att få varje svensk till teatern, särskilt de med invandrarbakgrund. ”Genom Riksteatern startade vi fem olika turkiska föreningar som fortfarande är aktiva”. Ett turkiskt TV-team kommer till Stockholm och gör ett dokumentär om Özkan. ”Ska du stanna i Sverige när du gått i pension?” frågar de.

”Nej, jag kommer tillbaka. Jag ska bo i ett stenhus vid havet i Bodrum”.

Så blir det också. I sju år lever han åter i Turkiet. Där träffar han sin fru Havva, som också är med under intervjun. Hon pluggar svenska och säger att hon trivs i Solna. De berättar tillsammans på ett engagerat sätt om de olika projekt som Özkan arbetade med i Turkiet. Ibland vänder han sig till sin fru för att få fatt någon detalj eller ett namn. Han var självklar en del av litteraturscenen och aktiv i medborgarråd. Men så hände något. ”Ingen vågade längre publicera mina dikter, och det gick inte att säga något om den politiska situationen i Turkiet. Jag blev orolig, ska jag hamna i fängelse efter alla dessa år? Nu när jag har min fru?” De beslutade sig för att åka till Sverige.

Något har hänt under tiden han varit borta. Özkan känner inte igen sig, klassklyftorna har ökat samtidigt som Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna blivit större än någonsin. ”Vi kan inte bara sitta och se på, vi måste alla göra det vi kan. Därför gick vi med i vänstern”. Özkans politiska engagemang fortsätter – och det gör även skrivandet. Även om han formellt är pensionär har han flera uppdrag relaterat till författarskapet. Özkan är Turkiska författarförbundets representant i Sverige, ambassadör för Naji Naaman’s Foundation for Gratis Cultur och medlem i svenska Författarförbundet. Dessutom har ett internationellt litteraturpris instiftats i hans namn, inspirerat av Nobelkomitténs och UNESCO:s kriterier.

Av: Julia Sundqvist

 

INGEN ÅTERVÄNDER OSKADD FRÅN KRIGET
ÖZKAN MERT

Medan du äter äter frukost eller knäpper din skjorta
faller bomber på småstäder vars namn du aldrig hört
på människorna… kvinnor, män, barn, allt levande.

En liten flickas arm har slitits bort
med den andra armen letar hon efter sin docka
och frågor:‘’Mamma, skjuter de inte med små kulor på barn för att det inte skulle göra ont?

Mamma låt oss smälta ner alla bombflygplanen
och göra leksaker för barn av dem!

Soldat! Sov ännu en natt. Se stjärnorna en sista gång! Kanske imorgon ska du inte se solen. Du har glömt!
Vilka som skickat dig till kriget

Barnet du ser är inte din fiende, utan dina broder!
Ingen har berättat för dig. Varför är sönerna till dem
som skickat dig hit inte här med dig?
Därför att de inte krigar
de tvingar oss att kriga varandra.

Ett krig slutar aldrig lyckligt.
Ingen återvänder oskadd från kriget.

Efter ett krig allting måste det städas upp
de förstörda byggnaderna måste byggas på nytt
nerbrända järnvägsstationer och rälsen måste repareras,
så att vagnar lastade med döda soldat kroppar måste passera.

Naturligtvis kommer en del människor att bli rika på det.
De kommer att bli krigsmillionärer.
De! som startat kriget
ska sitta kvar i sina fåtöljer, de ska ropa
från TV-apparaterna och från torg: Vi har vunnit!
Vi har vunnit! Vi har vunnit! Segern är vår

De kommer att kyssa dig på kinden
och fästa en medalj på din bröst.
Men du kommer aldrig att smeka på din medalj
eftersom du inte längre har några händer.
Och mödrar kommer aldrig att skratta mer
eftersom deras barn inte längre lever

Ett krig slutar aldrig lyckligt. Ingen återvänder oskadd från kriget

Översatt av Jitka Zamrazilová-Jakmyr

Tre frågor till Sandra Lindström om SKR-kongressen

Förra veckan hade Sveriges kommuner och regioner (SKR) kongress för att besluta om inriktningen på verksamheten för den kommande mandatperioden. Vänsterpartiet hade 34 ombud på plats och en av dessa var Vänsterpartiet Solnas gruppledare Sandra Lindström.

Vad gjorde du på SKR-kongressen?

Kongressens syfte är att samla kommun- och regionpolitiker från hela Sverige för att ta fram ett inriktningsdokument för SKR:s verksamhet som ska gälla fram till 2023.  Som ombud röstade jag för eller emot olika motioner om att förändra det här inriktningsdokumentet.

Kan du berätta om några av motionerna ni röstade om?

Sverigedemokraterna hade lagt mängder av motioner om alltifrån tiggeriförbud och slopad tolkrätt för svenska medborgare till obligatoriska hälsokontroller för att nyanlända inte ska sprida smittor. Jag är väldigt glad över att inga av dessa motioner röstades igenom, och i synnerhet för att jag har så bra partikollegor som gick upp i talarstolen och förklarade varför dessa förslag bryter mot mänskliga rättigheter och sunt förnuft. Vänsterpartiet hade också lagt flera bra förslag om bland annat jämlik skola och om att förlänga heltidsresan för kommunalt anställda.

Vad var det bästa med kongressen?

Det bästa har förstås varit att umgås med mina vänsterkollegor och se hur otroligt många kompetenta och engagerade vänsterpartister vi är runtom i landets kommuner och regioner! Sen har vi också ätit väldigt god mat hela tiden. Det största som hände var nog att hela organisationen bytte namn, från Sveriges kommuner och landsting till Sveriges kommuner och regioner, eftersom vi inte längre har några landsting i Sverige. Namnbytet var definitivt på tiden!