Skip to main content

Mitt Solna – våra 10 toppkandidater beskriver sina politiska visioner om vår stad

SANDRA LINDSTRÖM

Sandra Lindström är första namnet på Vänsterpartiet Solnas lista inför valet till kommunfullmäktige 2018. Hon är  27 år och bor i Huvudsta. Hon jobbar som folkhögskolelärare och som politisk sekreterare för Vänsterpartiet Solna, samt sitter i kultur- och fritidsnämnden.

 

Beskriv din relation till Solna:
Jag har bott i Solna i knappt två år, och har fått kämpa för att få bo kvar.
Det är här jag känner mig hemma. Jag älskar närheten till Huvudsta strand, kulturutbudet, närheten till stan och inte minst att kunna promenera till både jobb och vänner.


Vad saknar du i ditt Solna idag?

Det jag saknar i Solna är något som borde vara en självklarhet för alla: ett fast boende. Trots att jag har ett fast jobb tvingas jag betala hög hyra för min andrahandslägenhet eftersom kötiderna för en hyresrätt i Solna är 13,2 år.

Hur vill du som vänsterpartist förbättra Solna?
Vi måste bygga fler hyresrätter i Solna för att bygga bort den alarmerande bostadsbristen. Jämlikheten börjar med bostäder till alla, mindre grupper i förskolan och skolan, omställning till ett hållbart klimat och fritidsaktiviteter som alla har råd med. Historien och forskningen har lärt oss att jämlika samhällen är trygga samhällen. Vänsterpartiet är det enda partiet som förstår att jämlikhet också kräver omfördelning och investeringar i vår framtid. Mitt Solna ska vara ett jämlikt Solna, och därför väljer jag Vänsterpartiet.

Mitt Solna – våra 10 toppkandidater beskriver sina politiska visioner om vår stad

ATILLA YAVUZ

Atilla Yavuz är det tredje namnet på Vänsterpartiets lista inför valet till kommunfullmäktige 2018. Han är 45 år och bor i Hagalund med fru och barn, arbetar som näringslivssamordnare, samt sitter i Solna kommunfullmäktige sedan 2010.

Beskriv din relation till Solna:
Kärlek finns i allt och jag minns hur Solna fick mig på fall redan vid första mötet. En kall vinterdag 1985 möttes jag och min hemstad för första gången, och än idag blir jag knäsvag när jag tänker på Hagaparken, en del av vårt vackra och kulturhistoriska arv. Jag bor i Hagalund, en av Solnas mest segregerade stadsdelar. När jag flyttade hit för drygt 30 år sedan var Hagalund en mer levande och ”modern” stadsdel, och erbjöd mycket bättre kommunal service än den gör idag. Vi hade egna kommunala skolor, eget bibliotek och ett postkontor, alltså allt det vi inte har i dagens Hagalund.

Vad saknar du i ditt Solna idag?Jämlikhet. Stadens möjligheter och resurser ska gälla för alla, vilken stadsdel du bor i ska inte avgöra vad du får för service. Ungdomarna i Hagalund har länge efterfrågat en gräsfotbollsplan. En snabb titt på stadens hemsida visar att de flesta stadsdelar har fotbollsplaner, men inte Hagalund. Vi möter ungdomar som är trötta på att inte bli hörda och sedda, ungdomar som vill se handling istället för tomma ord.

Hur vill du som vänsterpartist förbättra Solna?
Segregation är ett samhällsproblem som får stora konsekvenser för dess invånare. Därför vill vi i Vänsterpartiet föra en politik som förändrar den negativa utvecklingen och arbeta aktivt för en stad som tillhör alla. I ett rättvist samhälle omfördelas resurserna så att alla har tillgång lika mycket. Vi tror på den nya generationen och vi vet att vår politik, som grundar sig på solidaritet, medmänsklighet och jämlikhet, skapar bättre förutsättningar för dem.
Vår utgångspunkt är ett Solna för alla!

 

Moderaterna skjuter över Solnas ansvar på andra kommuner

Moderaternas beslut att vräka de nyanlända efter två år motverkar bosättningslagens huvudsyfte att underlätta integrationen. I stället tvingas Solnas nya medborgare starta om någon annanstans. Igen. Det både försvårar integrationsmöjligheterna och skjuter över Solnas ansvar på andra kommuner.

Moderaterna hävdar att de förhåller sig till ”den tvåårsgräns som är satt av staten”, men den tvåårsgräns man framhåller gäller endast den tid som en nyanländ kan motta etableringsersättning. Det finns ingen direkt koppling mellan etableringsersättningen och bosättningslagen.

Moderaterna påstår att en förändring av tvåårsgränsen är en fråga för regeringen, trots att det är det nuvarande alliansstyret som har begränsat kontrakten på modulbostäderna till två år – inte regeringen. Ingenting förbjuder Solna att erbjuda boende efter etableringsersättningens slut. Tvärtom. Av förarbetena till bosättningslagen framgår att intentionen är att kommunerna bör erbjuda de nyanlända som anvisas permanenta bostäder. Solnas nuvarande styre gör ingenting för att försöka möjliggöra detta.

Det finns flera goda exempel på kommuner som erbjuder längre boendetid. I Umeå erbjuder man lånekontrakt på fyra år, som ger de nyanlända mer tid att hitta ett fast arbete med en långsiktig inkomst.

Att bostadsbristen är en svår fråga vet Vänsterpartiet. Det vet också i allra högsta grad vi som signerar den här debattartikeln. Vi bor båda i tillfälliga boenden, eftersom moderaterna underlåtit att bygga hyresrätter i så många år.

Vi vet också att politik är vilja. Vi vill att Solnas medborgare ska få en ärlig chans. Det är därför vi vill att de nyanlända som i dag har tillfälliga hyreskontrakt ska erbjudas möjlighet till förlängning om de inte har lyckats ordna en egen bostad. Vi vill också att de på sikt ska kunna erbjudas permanenta kontrakt och att Solna tar sitt ansvar och bygger fler hyresrätter så att bostadsköerna börjar krympa.

Slutligen hävdar Moderaterna att Vänsterpartiets politik leder till utanförskap, sociala problem och otrygghet. Men det är inte vår politik som gör 268 personer hemlösa i år. Det är Moderaternas.

Sandra Lindström, tillträdande gruppledare Vänsterpartiet Solna
Erik Järvelä, ordförande Vänsterpartiet Solna

 

Det krävs mer personal inom förskolan

Förskolan är viktig för både barnen och föräldrarna. Där läggs grunden för barnens sociala och pedagogiska utveckling. Därför vill vi ge resurser till och arbeta för att personalen ska ges tid och möjlighet för fortbildning och kompetensutveckling. Hela samhället vinner på att vi satsar mer resurser på förskolan.

Förskolan är en ofta undanskuffad och bortglömd fråga, både i det utbildningspolitiska samtalet som i det politiska samtalet i stort. Detta är något som vi vill se en ändring på då vi anser att det är en av de viktigaste frågorna för samhället.

Vi vill börja med att säga att samtidigt som vi tycker att förskolan är en viktig fråga, eller kanske just därför, tror vi inte att topp- och detaljstyrning från politiskt håll är en bra lösning på de problem som man dagligen möter i förskolan. Istället vill vi, med ömsesidig respekt och tilltro mellan professionen och politiker, skapa goda förutsättningar för att utveckla Stockholms läns förskolor med målet att bli Sveriges bästa förskolor.

Som politiker kan vi bidra med förståelse och resurser. Med detta som utgångspunkt vill vi lyfta några perspektiv och förslag som vi tror är viktiga och som vi vill föra en diskussion kring samt ge resurser och förutsättningar för att genomföra.

Förskolan är viktig för både barnen och föräldrarna. Det är här som grunden läggs för barnens sociala och pedagogiska utveckling. Förskolan är även en förutsättning för att föräldrar ska kunna ges möjlighet att studera och arbeta, något som är viktigt för integration och jämställdhet. Andelen barn i förskoleåldern som är inskrivna på förskolan ligger på 84 procent, siffran för barn med utländsk bakgrund är enbart 78 procent. Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att öka inskrivningsgraden av barn i förskoleåldern, främst bland barn med utländsk bakgrund.

Det råder idag stor brist på förskollärare och barnskötare i Stockholms län. Senaste statistiken från Skolverket är från 2016, då var 26 procent av de anställda inom förskolan i länet utbildade förskollärare. Fyra av tio som arbetar i förskolor i Stockholms län saknar helt utbildning för att arbeta med barn.

Enbart i Stockholms stad behövs det, enligt stadens beräkningar, rekryteras över 600 förskollärare om året för att täcka behovet. Samtidigt utbildas enbart 500 förskollärare per år i Stockholmsregionen. Denna brist leder till stora barngrupper och låg personaltäthet, något som påverkar barnens lärandemiljö och personalens arbetsmiljö.

Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att:

  • Länets kommuner går samman för att köpa platser inom uppdragsutbildning för att utbilda flera förskollärare.
  • Barnskötare ska ges möjlighet att vidareutbilda sig till förskollärare på arbetstid.
  • Sätta ett tak för barngruppernas storlek på 12 barn per grupp för de yngre barnen och 15 barn bland de äldre barn, och max 5 barn per anställd.
  • Det ska vara minst en utbildad förskollärare per barngrupp.

Alla medarbetare inom förskolan, både förskollärare och barnskötare, måste känna att man utvecklas inom sin profession. Att ge tid för fortbildning kan vara svårt, både vad avser tid och pengar. Samtidigt är bristande kompetens hos personalen på sikt ännu dyrare.Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att personalen ska ges tid och möjlighet för fortbildning och kompetensutveckling.

För att kunna maximera förskolepersonalens kompetens måste de utbildade få ägna sig åt det de är utbildade för att göra – att ta hand om och utbilda barnen. Då kan de inte ägna tid åt administrativa uppgifter, städa eller laga mat. Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att mer övrig personal anställs inom förskolan.

Att satsa på förskolan och förskolepersonalen gör hela samhället till vinnare.

Linda Cigéhn (V), Barn- och utbildningsnämnden, Solna stad
Lukas Löfling (V), Förskolenämnden, Sundbyberg stad
Bo Johansson (V), Utbildningsnämnden, Södertälje kommun

Artikeln publicerades först i Dagens samhälle 18/4 2018. Klicka här för att läsa artikeln på deras webbplats. 

Hur mycket osäkerhet måste Huvudstas skolbarn stå ut med?

Att Huvudstas skolor Granbacka och Tallbacka är slitna och har stora upprustningsbehov är inget nytt. Men den senaste tiden har olika besked om skolornas framtid avlöst varandra.

I höstas blev Granbackas föräldrar och elever överraskade när det visade sig att den utlovade årskurs 6 som skulle tillkomma hösten 2018 uteblir. Oron blev stor när ett oväntat skolval behövde göras ett år tidigare än planerat. Många föräldrar oroade sig över om deras barn skulle få plats på Tallbacka, som de hoppades.

Några månader senare kom beskedet att Tallbacka ska rivas och ersättas av en ny skola i den trafikerade korsningen Armégatan/Storgatan. Alliansen menar att Tallbacka är i för dåligt skick för att renoveras och att en ny skola kan ge fler nödvändiga elevplatser. Att den nya skolgården blir en bråkdel så stor som Tallbackas tycks inte bekymra Alliansen.

Och nu kommer nästa smäll. Till hösten har Granbacka ett mindre elevunderlag. I stället för att ta detta som en möjlighet att minska klasstorlekarna och öka personaltätheten väljer alliansen att minska antalet klasser och fritidshemsavdelningar. I praktiken innebär detta sammanslagningar och personal som tvingas bort från skolan.

Så här ska det inte vara! Alliansen framhåller att de ”satsar på skolan”, men det är svårt att se hur det går ihop med den hattifnatt-politik de bedriver i praktiken.

Vänsterpartiet bedriver en långsiktig politik. Våra löften är inte tomma ord – vi skjuter till de resurser som behövs för att genomföra riktiga förändringar. I vår budget lägger vi 65 miljoner mer än alliansen på våra skolor och förskolor. För skolan innebär det:

• Mindre klasstorlekar.

• Fler lärare och höjda lärarlöner.

• Max 30 barn och minst 3 personal på varje fritidsavdelning.

• Kontinuerlig upprustning av skolorna och skolgårdarna.

• En skolutbyggnadsplan i Solna för långsiktig planering.

Med Vänsterpartiets politik garanteras alla Solnas barn en trygg och förutsägbar skolgång.