Solna och Sollentuna är två välbärgade moderatstyrda kommuner med stor befolkning. När Svenskt Näringsliv utser Sveriges företagsvänligaste kommuner hamnar Solna i topp och Sollentuna på plats fem. 

Här finns goda möjligheter till jobb och utbildning. Solna stoltserar med en egen modell för stöd och matchning till individer som behöver hjälp in på arbetsmarknaden. Ändå sysslar Solna och flera av de rika grannkommunerna med så kallad social dumpning. 

Låt oss ta Solna som exempel. Under två år hjälper kommunen de nyanlända som anvisats dit med tillfällig bostad. Därefter vräks de nyanlända och förväntas flytta till en annan kommun. Staden har satt i system att skicka nyanlända med en enkelbiljett till kommuner som Sollefteå, Kramfors och Hagfors. Solna skyller på bostadsbrist, samtidigt står över 50 modulbostäder tomma. Genom att tvinga människor att flytta går Solna miste om potentiella skatte- och hyresintäkter. Logiken brister.

De här kommunerna smiter från sitt ansvar att ge stöd till samhällets mest utsatta. Även personer som behöver missbruksvård eller ekonomiskt bistånd tvingas bort. Inte sällan håvar oseriösa hyresvärdar i de mottagande kommunerna in stora pengar på detta, något som Expressen uppmärksammat under sommaren. 

De rika kommunerna skickar systematiskt människor till bland annat Sollefteå och Kramfors. Ekonomin är ansträngd i dessa glest befolkade kommuner, men här finns bostäder. När fler människor med stort stödbehov plötsligt flyttas dit blir kommunernas kostnader svåra att mäkta med. De tvingas välja mellan nödvändigt ekonomiskt bistånd och demensteam inom äldreomsorgen, medan de rika Stockholmskommunerna kan prioritera företagsvänlighet och tillväxt. 

Samtidigt klagar de styrande i Solna och Sollentuna på det kommunala utjämningssystemet. När regeringen tidigare i år lämnade förslag på ett nytt skatteutjämningssystem där de föreslås bidra mer än idag, sa kommunstyrelsens ordförande i Solna Pehr Granfalk (M): “Det är orättfärdigt att Solnaborna finansierar så stor del av andra kommuners verksamhet”.

Vad är det som är orättfärdigt egentligen? Rika kommuner skjuter med ena handen över ansvaret på andra kommuner med sämre förutsättningar. Med andra handen knäpper man dem på näsan och säger “lär av oss”. Vi vänsterpartister vill ha en fungerande välfärd i hela landet. Människor ska kunna lita på att samhället ställer upp när det behövs, men för att det ska fungera krävs att alla kommuner tar sin del av ansvaret.

De rika kommunernas ovilja att dra sitt strå till stacken gör att människor rycks upp från sina sammanhang och tvingas börja om på nytt. Barn måste lämna sina klasskompisar medan vuxna tvingas avbryta pågående vårdinsatser, jobb eller studier. De som redan har det tufft får det ännu tuffare – allt för att moderatkommunerna ska kunna slipa ner ännu en budgetpost. Det om något är orättfärdigt. 

För Vänsterpartiet är det oacceptabelt att människor som är i behov av samhällets stöd tvingas bort, utan att det finns någon samverkan med den mottagande kommunen. Det finns förmodligen ingen kommun i Sverige med en perfekt balans mellan bostäder och jobb, så bostadsbristen kan inte vara en ursäkt för rika kommuner att utöva social dumpning. Det är alla kommuners skyldighet att ta långsiktigt ansvar för sina invånare. Det borde vara självklart oavsett vilken politisk majoritet som styr.

Karin Rågsjö, riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson (V)
Christina Höj Larsen, riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson (V)
Sandra Lindström, oppositionsråd Solna (V)
Ulf Breitholtz, gruppledare Sollefteå (V)
Eva Tånneryd, gruppledare Kramfors (V)
Jon Björkman, kommunstyrelsens vice ordförande Kramfors (V)
Kjell-Åke Sjöström, ordförande Vård- och äldreutskottet Sollefteå (V)

Publicerad i Dagens Samhälle 11 oktober 2019

Foto: Jeremy Yap, Unsplash

Uppdaterades: 14 okt 2019