Författare: sandra

Moderaternas beslut att vräka de nyanlända efter två år motverkar bosättningslagens huvudsyfte att underlätta integrationen. I stället tvingas Solnas nya medborgare starta om någon annanstans. Igen. Det både försvårar integrationsmöjligheterna och skjuter över Solnas ansvar på andra kommuner.

Moderaterna hävdar att de förhåller sig till ”den tvåårsgräns som är satt av staten”, men den tvåårsgräns man framhåller gäller endast den tid som en nyanländ kan motta etableringsersättning. Det finns ingen direkt koppling mellan etableringsersättningen och bosättningslagen.

Moderaterna påstår att en förändring av tvåårsgränsen är en fråga för regeringen, trots att det är det nuvarande alliansstyret som har begränsat kontrakten på modulbostäderna till två år – inte regeringen. Ingenting förbjuder Solna att erbjuda boende efter etableringsersättningens slut. Tvärtom. Av förarbetena till bosättningslagen framgår att intentionen är att kommunerna bör erbjuda de nyanlända som anvisas permanenta bostäder. Solnas nuvarande styre gör ingenting för att försöka möjliggöra detta.

Det finns flera goda exempel på kommuner som erbjuder längre boendetid. I Umeå erbjuder man lånekontrakt på fyra år, som ger de nyanlända mer tid att hitta ett fast arbete med en långsiktig inkomst.

Att bostadsbristen är en svår fråga vet Vänsterpartiet. Det vet också i allra högsta grad vi som signerar den här debattartikeln. Vi bor båda i tillfälliga boenden, eftersom moderaterna underlåtit att bygga hyresrätter i så många år.

Vi vet också att politik är vilja. Vi vill att Solnas medborgare ska få en ärlig chans. Det är därför vi vill att de nyanlända som i dag har tillfälliga hyreskontrakt ska erbjudas möjlighet till förlängning om de inte har lyckats ordna en egen bostad. Vi vill också att de på sikt ska kunna erbjudas permanenta kontrakt och att Solna tar sitt ansvar och bygger fler hyresrätter så att bostadsköerna börjar krympa.

Slutligen hävdar Moderaterna att Vänsterpartiets politik leder till utanförskap, sociala problem och otrygghet. Men det är inte vår politik som gör 268 personer hemlösa i år. Det är Moderaternas.

Sandra Lindström, tillträdande gruppledare Vänsterpartiet Solna
Erik Järvelä, ordförande Vänsterpartiet Solna

Förskolan är viktig för både barnen och föräldrarna. Där läggs grunden för barnens sociala och pedagogiska utveckling. Därför vill vi ge resurser till och arbeta för att personalen ska ges tid och möjlighet för fortbildning och kompetensutveckling. Hela samhället vinner på att vi satsar mer resurser på förskolan.

Förskolan är en ofta undanskuffad och bortglömd fråga, både i det utbildningspolitiska samtalet som i det politiska samtalet i stort. Detta är något som vi vill se en ändring på då vi anser att det är en av de viktigaste frågorna för samhället.

Vi vill börja med att säga att samtidigt som vi tycker att förskolan är en viktig fråga, eller kanske just därför, tror vi inte att topp- och detaljstyrning från politiskt håll är en bra lösning på de problem som man dagligen möter i förskolan. Istället vill vi, med ömsesidig respekt och tilltro mellan professionen och politiker, skapa goda förutsättningar för att utveckla Stockholms läns förskolor med målet att bli Sveriges bästa förskolor.

Som politiker kan vi bidra med förståelse och resurser. Med detta som utgångspunkt vill vi lyfta några perspektiv och förslag som vi tror är viktiga och som vi vill föra en diskussion kring samt ge resurser och förutsättningar för att genomföra.

Förskolan är viktig för både barnen och föräldrarna. Det är här som grunden läggs för barnens sociala och pedagogiska utveckling. Förskolan är även en förutsättning för att föräldrar ska kunna ges möjlighet att studera och arbeta, något som är viktigt för integration och jämställdhet. Andelen barn i förskoleåldern som är inskrivna på förskolan ligger på 84 procent, siffran för barn med utländsk bakgrund är enbart 78 procent. Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att öka inskrivningsgraden av barn i förskoleåldern, främst bland barn med utländsk bakgrund.

Det råder idag stor brist på förskollärare och barnskötare i Stockholms län. Senaste statistiken från Skolverket är från 2016, då var 26 procent av de anställda inom förskolan i länet utbildade förskollärare. Fyra av tio som arbetar i förskolor i Stockholms län saknar helt utbildning för att arbeta med barn.

Enbart i Stockholms stad behövs det, enligt stadens beräkningar, rekryteras över 600 förskollärare om året för att täcka behovet. Samtidigt utbildas enbart 500 förskollärare per år i Stockholmsregionen. Denna brist leder till stora barngrupper och låg personaltäthet, något som påverkar barnens lärandemiljö och personalens arbetsmiljö.

Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att:

• Länets kommuner går samman för att köpa platser inom uppdragsutbildning för att utbilda flera förskollärare.
• Barnskötare ska ges möjlighet att vidareutbilda sig till förskollärare på arbetstid.
• Sätta ett tak för barngruppernas storlek på 12 barn per grupp för de yngre barnen och 15 barn bland de äldre barn, och max 5 barn per anställd.
• Det ska vara minst en utbildad förskollärare per barngrupp.

Alla medarbetare inom förskolan, både förskollärare och barnskötare, måste känna att man utvecklas inom sin profession. Att ge tid för fortbildning kan vara svårt, både vad avser tid och pengar. Samtidigt är bristande kompetens hos personalen på sikt ännu dyrare.Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att personalen ska ges tid och möjlighet för fortbildning och kompetensutveckling.

För att kunna maximera förskolepersonalens kompetens måste de utbildade få ägna sig åt det de är utbildade för att göra – att ta hand om och utbilda barnen. Då kan de inte ägna tid åt administrativa uppgifter, städa eller laga mat. Vi vill därför ge resurser till och arbeta för att mer övrig personal anställs inom förskolan.

Att satsa på förskolan och förskolepersonalen gör hela samhället till vinnare.

Att Huvudstas skolor Granbacka och Tallbacka är slitna och har stora upprustningsbehov är inget nytt. Men den senaste tiden har olika besked om skolornas framtid avlöst varandra.

Under 2016 tog Solna emot 268 nyanlända. Nu kommer de vräkas från sina hem till följd av moderaternas usla etableringspolitik. Vänsterpartiet vill ge de nyanlända en ärlig chans att starta sina liv.

Första steget till att etablera sig i ett nytt land är att få en bostad. Bosättningslagen slår fast att kommunerna har ett tvåårigt etableringsansvar som bland annat innebär att tillsäkra nyanlända bostäder. I Solna har man framförallt löst boendefrågan genom att upplåta modulbostäder till de nyanlända. Många delar sin bostad på 19 eller 28 kvadratmeter med en annan nyanländ de inte känner sedan tidigare, och hyran är mellan 5000-8000 kr i månaden. Det är inga lyxbostäder det handlar om, men nu blir Solnas nya medborgare hemlösa.

Bosättningslagens intention är att nyanlända ska ges möjlighet att bo kvar i den kommun de har anvisats till. Men med moderaternas politik blir det i praktiken omöjligt. Flertalet av Solnas nyanlända studerar eller har börjat arbeta, men utan bostad kommer de tvingas lämna Solna. Det är förödande för integrationen.

Lars Rådén, moderat kommunalråd med ansvar för integrationsfrågor, skriver: ”Vägen till bostad ska gå genom eget jobb, inte förtur i bostadskön”. Men vilka vägar till bostad finns i praktiken? Låt oss titta på alternativen.

1. Hyresrätt genom bostadskön
Chansen att få en bostad genom hyresrättskön är obefintlig. I Solna var kötiden 2016 i genomsnitt 11,1 år. 2017 hade den ökat till 13,2 år. De som står i kön är alltså längre ifrån att få en hyresrätt i dag än de var för ett år sedan.

2. Köpa en bostadsrätt
De allra minsta bostadsrätterna i Solna säljs för två miljoner. Det kräver 300 000 kr i kontantinsats. Det är en ren omöjlighet att skrapa ihop för en nyanländ som levt i Sverige i två år med en statlig etableringsersättning på 6 800 kr i månaden.

3. Hyra i andrahand
Den genomsnittliga månadshyran för en etta i andrahand i Stockholm ligger på 7 600 kronor i snitt, enligt statistik från Blocket. Det går att jämföra med en hyresrätts-etta, som enligt SCB snittar på 4 600 kronor. Bostadsannonserna på Blocket har ofta hundratals sökande och många andrahandsvärdar kräver både fast anställning och dyr deposition.

För de flesta av Solnas nya medborgare är inget av dessa tre alternativ en möjlighet. Trots att de trivs, har fått vänner och börjat arbeta eller studera kvarstår bara alternativet att flytta härifrån. Frågan är var de ska ta vägen när snittiden för en hyresrätt i Stockholm är ungefär tio år.

Vänsterpartiet tycker att nyanlända ska erbjudas en ärlig chans att starta ett liv i staden. Staden ska aktivt verka för att de nya medborgarna ska kunna bo kvar. Vi vill att de nyanlända som i dag har tillfälliga hyreskontrakt ska erbjudas möjlighet till förlängning om de inte har lyckats ordna en egen bostad innan etableringstidens utgång. De ska därefter kunna få ett permanent kontrakt. För att detta ska kunna bli verklighet krävs också att vi bygger fler hyresrätter så att bostadsköerna börjar krympa.

De nyanländas situation är knappast unik för Solna. Men om inte kommunerna tar sitt ansvar för bostadssituationen omöjliggörs integrationen. Rätten till bostad är en mänsklig rättighet men med moderaternas politik görs bostad till ett privilegium som endast förunnas de rika.

Moderaterna påstår att Solnas styrka är att vi arbetar – inte ger ”bidrag och gräddfiler”. Nej, moderaterna erbjuder inga gräddfiler till Solnas nyanlända. Faktum är att de inte erbjuder en enda väg för nyanlända att bo kvar i kommunen alls.

Sandra Lindström, tillträdande gruppledare Vänsterpartiet Solna
Erik Järvelä, ordförande Vänsterpartiet Solna

Debattartikeln publicerades på SvD.se 12/4. Klicka här för att läsa artikeln på deras webbplats.