Debatt: Offra inte kulturen i svåra tider
Det pågår en märklig kulturdebatt i Sverige just nu. Den handlar inte om enskilda böcker, pjäser, konserter eller filmer – utan om själva kulturens existensberättigande. I Tidöpartiernas Sverige tycks det inte finnas plats för den. Man påstår att det handlar om ekonomi, men utan kulturen blir vi alla fattigare.
Efter maktskiftet i Norrköping frontar kommunstyrelsens ordförande, Sophia Jarl (M), en häpnadsväckande kulturslakt. Konserthallen ska säljas och symfoniorkestern uppmanas bli bättre på att finansiera sig själv. Kulturarbetare kallas bortskämda samtidigt som avgiften till kulturskolan höjs – samma kulturskola som regeringen halverat anslagen till.
Regeringen har också infört entréavgift på statliga museum, samtidigt som statens fastighetsverk höjer hyrorna för museernas lokaler. Resultatet är att färre människor kan ta del av vårt kulturarv.
Kulturarbetare och institutioner larmar, bojkottar och sliter. Regeringen och borgerliga kommunpolitiker fortsätter snåla, sälja ut och nedprioritera. De vill få oss att tro att det är det enda möjliga, men det finns andra vägar. Solna är ett bra exempel.
Sedan vi i Solnakoalitionen (S, V, C och MP) tog över styret i Solna har vi satsat på kulturen. Vi har sänkt avgifterna till kulturskolan, har invigt flera offentliga konstverk och utvecklar vår kulturmiljö Överjärva gård till att bli ett friluftsmuseum. Bokutlåningen slår rekord efter att biblioteken har fått möjlighet att arbeta mer uppsökande. Under nästa år hoppas vi kunna inviga stadens första öppna vägg för graffitimålning.
Det är i tuffa tider som vi behöver kulturen som allra mest. Den är viktig för vår identitet, låter oss uppleva ett brett spektrum av känslor, och lär oss nya saker om oss själva och vår omvärld. Kulturen låter oss vara i gemenskap med andra människor. Dessa saker gör man inte för ekonomisk vinning, men de berikar oss ändå.
Sandra Lindström, Ordförande för kultur- och fritidsnämnden i Solna (V)